SALOBRE. I fjol fick Jani Honkavaara aldrig en ärlig chans, och i år riskerar det att bli en repris. Djurgården har en lång väg att vandra och klockan tickar obönhörligt mot tävlingsstart. [show_ad id=3] För ett år sedan inleddes en ny era i Djurgården, ledd av Jani Honkavaara. Finländaren hade dessförinnan levererat imponerande resultat i hemlandet, vilket skapade framtidstro i DIF-leden. Den inledande säsongen – eller ja, det första halvåret – utvecklades dock till något som närmast liknade en fars. Spelare efter spelare gick ned i backen och periodvis var rehabrummet nästan lika befolkat som träningsplanen på Kaknäs. Föreningen räddade visserligen upp säsongen till viss del efter en stark höst, men det går inte att skaka av sig känslan av att Honkavaara aldrig fick en ärlig chans. Nu är det risk för att historien upprepar sig. I alla fall om vi ser till läget i laget för stunden. Träningslägret på Gran Canaria har knappt nått halvvägs, men redan råder det sjukstuga i värmen. Leon Hien, Bo Hegland, Mikael Marqués, Miro Tenho, Jeppe Okkels, Christopher Sliwo och Christer Mattiasson har alla dragits med sjukdom. Samtidigt har Oskar Fallenius, Jacob Une och Gideon Granström inte kunnat delta fullt ut på grund av skador. När namnen radar upp sig, svart på vitt, blir det smärtsamt tydligt att Honkavaara inte har det lätt. På träningspassen har fokus legat på speluppbyggnaden. Målvakten ska snabbt hitta ut på en mittback som i sin tur ska slå en vertikal passning genom motståndarens första press, ofta till en mittfältare. De defensiva spelarna är med andra ord avgörande för Djurgårdens anfallsspel. När varken Marqués, Tenho, Hien eller Une finns samtidigt blir det omedelbart svårt att implementera de nya direktiven. Spelarna, Honkavaara och hela föreningen behöver blicka framåt, men kontinuiteten är en utmaning. En frånvaro här och en frånvaro där kan tyckas vara en petitess, men sammantaget blir de ett orosmoln. Tiden är inte på Djurgårdens sida. Svenska Cupen drar igång om mindre än en månad och för DIF är den extra betydelsefull i år. En cuptitel är den enda vägen ut i Europa, men i nuläget är det svårt att se hur laget ska kunna slåss om vare sig en titel där eller en topp tre-placering i Allsvenskan. Honkavaara uppträder forfarande lugnt utåt, men en viss frustration kan skönjas i intervjuer. Kritiken bör snarare riktas uppåt. Och det är en riktning som Mikael Anderson redan har börjat peka ut. I en intervju med Aftonbladet gick stjärnan hårt åt Bosse Anderssons arbete under vintern. Åtta spelare har lämnat – de flesta ordinarie – medan endast två nyförvärv har tillkommit. Den isländske stjärnan har med största sannolikhet fått löften om en typ av sportslig satsning som hittills inte har infriats. När både tränaren och lagets viktigaste spelare signalerar missnöje är det inte längre ett tillfälligt brus. Det är en varningssignal.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier